Vackraste Tuvan i hela världen..
Livet som nybliven förälder..
I morse när han letade efter bröd i frysen hittade han gpsen i det översta frysfacket. Den hade han stoppat in där lite tidigare då han städat av bänken ;)
Sista pappadagen
Ikväll är sista dagen då pappa får lyxa hemma med oss, imorgon ska han tillbaka till jobbet och slita hund. Så idag har vi bara tokmyst hela dagen, kollat på dokumentärer och ätit gott.
Just nu sover ju Tuva utan någon direkt rutin så P kommer hinna mysa på kvällarna när han kommer hem från jobbet (21.30) också. Jag tror vi tjejer kommer klara oss galant även om de kommer bli tråkigt och ensamt utan mannen med stort M.
För övrigt så tänker jag inte fortsätta vara så snål med bilder på vårat underverk men efter besöket i västerås så hittar jag inte min usbsladd till mobilen. Som kompensation får ni en vääääldigt urläcker bild från förlossningen på mamman istället.
Kill me NOW!
Ps. När Tuva kom var hon ganska blå och P påpekade detta. "Helt normalt" försäkrade barnmorskan. Efter en liten stund försvinner blåheten och Peter utbryter "Nämen titta, nu börjar hon ju bli vit :D" Barnmorskan: "VIT? vadå vit?" och kastar sig fram och sliter bort täcket.
"aha du menar rosa...."
Normavel!
I morse tappa Tuvan den där lilla stumpen som de låter sitta kvar av navelsträngen. Lite läskigt men samtidigt coolt som bara den. Tänk att helt plöstligt tappa en "kroppsdel", typ tappa örat en fredagskväll och det skulle vara helt normalt.
Vissa föräldrar väljer ju att spara stumpen?! Till vadå liksom? "Jo nu ungar är de strömavbrott, kom och titta här på eran gamla navel så går nog tiden lite fortare tills bolibompa är tillbaka". Eller lägger de fram den på silverfat på studenten och håller ett tal?
"Älskade Tuva nu står vi här, 19 år sedan du kom till världen och vi är så stolta över dig. Här har du naveln som gav dig näring de första nio månaderna i livet. Vårda den väl!"
Tyvärr älskade lilla Tuva men mamma tänker inte spara din navel. Du har ju en normavel nu och den räcker gott och väl.
Har förövrigt spenderat första natten ensam med lilltjejen. Pappa P fick åka till sin hemstad för att laga en av våra bilar som ska ut till försäljning och blev kvar en dag. Jag blev galet sugen på hemmagjorda hamburgare igår och då måste man ju självklart ha lök till. Dåligt dåligt val, Tuva har reagerat på lök förut och fått magknip men jag har även ätit äpplen då så chansade helt enkelt på att äpplena var boven, det var dem inte. Så stackars Tuva har haft ont hela natten och mamma straffades genom att få sova MAX två timmar i sträck. Hädanefter undviker jag löken, hur gott det än må vara.
Idag har vi dejtat Sara, Amanda, Felicia och Liv en snabbis. De blev fika på focus och matning av fåglarna. Tuva fick en riktigt fräck overall av Liv och Clara som hon snarast måste inviga.
Hon har fått så mycket fint av så många personer att de är svårt att välja vad hon ska ha på sig på dagarna. Just nu får jag helt enkelt gå på storlek och vad som passar bäst annars skulle ja kunna sitta i timmar innan jag bestämt mig.
Min bästa julklapp!
Den allra bästa julklappen i mitt liv kom dock inte med tomten utan med storken.
Den 24 december 2011 kom våran fina dotter Tuva till världen en vecka för tidigt (och i helt fel stad) på näl i trollhättan.
Idag är hon två veckor gammal och det känns som om hon alltid har varit här. Att blogga denna gång kommer vara delvis för att ni, vänner och familj ska kunna följa vårat underverk även om ni tyvärr är 40 mil bort.
Den kommer också vara för min skull och för Tuvas skull. För just nu vill jag minnas allt, varje ögonblick och kunna berätta om det för henne när hon blir stor. Så här kan ni alltså följa med när Tuva möter världen...
