När Tuva möter BB
Nu hoppar mamman lite i historierna, hoppas ni alla kan hänga med trots allt.
04.00 på julaftons morgonen rullade den lilla familjen in på BB´s enda svit som de kallade den. Eget rum med egen toalett och dusch, praise the lord!
Efter mycket funderingar och känslostormar lyckades den lilla familjen somna. Klockan nio var det dags för morgonrutinen inför de kommande läkarbesöket då familjen planerade att få åka hem till farmor och farfar för att fira jul.
Toppteamet med en egen sjuksköterska och egen barnmorska fanns ju på plats så de kändes som om de skulle bli den bästa julen någonsin.
Dock kan drömmar raseras fort och hemgång blev inställd då läkaren upptäckte ett blåsljud på lilla T´s hjärta.
Ingen fara försäkrade läkarna, hon var ju trots allt inte ens 24 h och alla bebisar har ett "hål" som ska växa igen under de första dygnen. De tog nog bara lite längre tid för lilla T.
På juldagen var det dags för ännu en läkarkontroll och blåsljuden fanns fortfarande kvar. Nu började fasaden spricka, mamman och pappan kände sig totalt maktlösa. Varje kväll kom barnmorskan in och informerade om rutinerna vid hemgång och hoppet höjdes.
På tredje dagen med samma besked brast de rejält. I samband med den berömde babybluesen grät mamman tills hon såg ut som en asiat. Pappan tröstade med trollhättepizza (som inte alls slår västmalandspizza) och en väldigt efterlängtad "ostbricka".
Nu gav familjen upp och ställde in sig att föralltid bo i sviten och att aldrig få gå utanför BB´s glasdörrar med sin prinsessa.
På tisdagen var helgen över och doktorerna som hade firat jul var tillbaka på sjukhuset och ett ultraljud kunde göras. Massa elektroder klistrades på Tuvans lilla kropp och en sköterska klickade tyst på en dator i 20 minuter. Tuva var sååå duktig och sov hela tiden. Efteråt lämnade sköterskan rummet i 15 minuter och kom tillbaka med en läkare, fortfarande sades inte ett ljud. Efter fem minuter av ännu mer klickande öppnar läkaren munnen "De här är för enkelt, det finns ju inget alls här som inte är som det ska. Nej det är allt en frisk liten flicka ni har fått" Då brast de och tårarna sprutade på både mamman och pappan. ÄNTLIGEN skulle familjen få åka hem och börja sitt nya liv tillsammans. Utan barnmorskor, poxmaskiner, mätningar, amningshets och tjutande larm.
Då hade mamman nått sin målbild som hon haft under hela förlossningen. Att få bära ut den lilla, genom glasdörrarna, ut till bilen och åka HEM!
På väg från Alcatraz
Och i högtalarna spelades denna låt...
Ja jag kan tänka mig att dagarna var jobbiga .. Men nu är hon en pigg , gosig och söt liten tjej ! Som önskas all lycka på färden .. Kram Moster
Fy vad hemskt att vänta under deras tystnad. Kan tänka mig alla domedagstankar som sköljer över en. Men vilken tur att allt var bra med lilla fina Tuva. Kram
Bloggen är bra på många sätt, främst för en själv. Så att man minns allt man är med om med sin lilla skrutta. Tiden går ju så galet fort. På söndag blir Nova redan fyra månader gammal, helt galet, hon föddes ju precis?!
Nope, faktiskt inte vart på jobbet. Hade babymassage på torsdagar hela förra terminen. Så då passade det inte. Men nu hade jag allt tänkt att knalla dit någon dag. Har du vart där? Dessutom håller vi på att planera Novas dop nu, så det är de som snurrar runt i huvudet. Efter det blir det skönt, då kan man fokusera på annat. Då kan vi ju försöka hinna med att ses någon dag. :) Tänk att man har så mkt att fixa med som mamma"ledig", puh. Kramar
